måndag 1 februari 2010

I´m so blogging this

Helgen är avklarad. Och jag överlevde. Trots spattiga kråkor och suspekta typer i långrock.

Efter jobbet blev jag hämtad av Leffe, vi begav oss hem till henne för att göra oss vackra(re) inför kvällen äventyr. Vi började med god mat på en grekisk restaurang på söder. Allt var bra förutom en liten detalj. Sällskapet bakom oss, 4 personer med alldeles för hög ljudnivå. Det var fruktansvärt, och det där skrattet.

Efter det begav vi oss vidare till Snaps för lite dans. Med betoning på lite för vår del. Kråkan var ju där och han dansade för alla på stället kan man säga. Det var väl inte världens vackraste syn, men han verkade ha kul och det är väl huvudsaken.

Appropå det där med att dansa. Om man säger nej när nån frågar om man vill dansa, hur svårt är det då att förstå att man faktiskt inte vill dansa med uppbjudaren, eller kanske inte alls? Det blir inte bättre att man tjatar, rycker en i armen eller ens om man har lång rock på sig. Förstå, vi vill inte, ok?!

Resan hem på bussen var som vanligt, lång, lite tjaffsig mellan olika fjortisgäng bak i bussen. Och den obligatoriska påhälsningen av en överförfriskad tonåring med kräksdoftande andedräkt.

Men, vi hade kul. Det har vi alltid!






That´s it.

Inga kommentarer: