Ghana, sammanfattning.

Usch alltså, jag måste bli bättre på att blogga. Det här är ju nästan pinsamt dåligt.

Jag tror att jag har täckt det mesta utav det jag hade tänkt berätta om Ghana.
Det var en fantastisk resa. På många sätt. Vissa bra och andra mindre bra. Det är verkligen som en helt egen värld.
Trots att ja såg eller upplevde många saker som berörde mig på ett dåligt sätt så kan jag tänka mig att åka tillbaka.
Till nästa gång så vet jag ju vad jag kan förvänta mig.

Att komma hem efter denna resa var underbart. Dels så slapp man svettas konstant. Det är ganska rent på gatorna, trafiken är inte ett enda virrvarr utav kaos osv. Man uppskattar det man har mer efter en resa som denna.

That´s it.

Ghana, del 7.

Det här avsnittet handlar om shopping.

Att shoppa i Ghana liknar ingenting som man vanligtvis är van vid. Det är sjuk annorlunda.

Tex om man går in i en mataffär.
En kvinna får ha sin handväska med sig in, men har man en ryggsäck eller liknande så måste man lämna den i en utanför hos en vakt. Det står alltid minst två vakter men oftast fler vid ingången och kontrollerar alla som går in.
När man betalt sina varor så måste man ta kvittot för när det är dags att lämna butiken så kontrollerar vakterna ditt kvitto och jämför det med innehållet i din påse.

Vid ett tillfälle var vi inne i en affär som kan liknas vid ÖoB. Där fick man också ha med sin handväska in i butiken, men man får frågor om vad man har i sin väska. De frågade mig om jag hade exempelvis tvättmedel eller kaffe i väskan? Ja, för det hör ju till vanligheterna att jag släpar runt på sånt hela dagarna...
När man betalat sina varor så får man ingen påse i kassan utan man tar sina saker i famnen, tillsammans med sitt kvitto och går till en andra typ kassa, där de kontrollerar ditt kvitto mot dina varor och därefter ger dig en påse. Därefter går man till en tredje kassa som stämplar ditt kvitto. Slutligen så måste du visa ditt stämplade kvitto för en vakt, sedan får du gå ut.
Smidigt va?

Det finns många affärer i Ghana, men de är mest som hål i väggen, alltså väldigt små. Mest säljer man saker på gatan, precis överallt där man kan tänkas hitta nån liten plätt som är tom.
Vad kan man då köpa på gatan? Allt. Precis allt. Exempelvis, madrasser, begravningskistor (heter det så?), möbler, kläder, skor, väskor, frukt, vatten, telefoner, köksredskap och träningsmaskiner osv..
Allt är av väldigt varierande kvalité. En del nytt och fint och annat bättre eller sämre begangnat.

Annars är det vanligt att folk säljer saker på huvudet, alltså att de bär sina saker på huvudet och traskar gata upp och gata ner, på trottoarer men helst mitt i trafiken. Vanligast är vatten och godis eller andra ätbara saker men jag har också sett följande: golvfläktar, mössor, solglasögon, schampo, skurhinkar, mattor och lök osv..
Bara fantasin sätter gränser :p

En dag gick vi igenom en sorts matmarknad med massa fina och fräscha grönsaker och frukter. Denna matmarknad hade också en "köttavdelning" där man kunde hitta läcker heter som koben med pälsen kvar på, kohud utan päls, grisfötter, stora kräftliknade saker som kröp omkring i korgar och det bästa av allt sniglar med skal stora som ett rejält äpple och själva snigeln stor som en bratwurst. Mumsfillibabba!

Nedan ser ni lite fina saker som jag köpte med mig hem:

That´s it.

Ghana, del 6.

Det här avsnittet handlar om trafik.

Att ta sig runt i Ghana gör man antingen med bil, och då i form av taxi eller minibuss (sk trotro). Man kan ju köra själv om man vill, men det vill man inte, det är illa nog att bara åka med.

När man ska åka taxi så bestämmer man priset innan man kliver in i bilen. Och priserna är väldigt varierande. Taxichaufförer kör bil med en hand, högerhanden. Vänsterhanden används mestadels till att vifta med , ut genom fönstret, för att visa vart man ska och så vidare men man kan tuta lite med den också . Blinkers är ovanligt att man använder.

Att åka trotro är som att ta bussen här (the bus from hell), och priset baseras på hur långt man ska åka. Minibussarna är i regel i ganska dåligt skick. Man sitter omkring 23 personer i en och samma lilla buss.
Även här så kör chauffören mest med högerhanden medan vänsterhanden mest viftas ut genom fönstret eller är som fastklistrad på tutan.

I alla taxibilar finns säkerhetsbälten men nästan aldrig något att knäppa fast bältet i.

Hastighetsskyltar hör också till ovanligheterna. Man kör som man vill, helst så snabbt som man bara kan. En tvåfilig väg kan enkelt göras till trefilig genom att utnyttja trottoaren. Har man svårt att bestämma vilken fil man vill köra i så kan man köra i två stycken samtidigt.
Omkörningar utförs på insida såväl som utsida, så länge som man tutar och viftar med vänsterhanden så är allt egentligen ok.

Det bästa av allt är att åka genom rondeller. In kör alla samtidigt, sen tutar alla, sen får man stå still länge tills en polis vinkar åt dig och du får köra vidare.

Hur kul låter det tycker ni? Ganska hemskt va? Det är värre än så när man är där och upplever det irl.

That´s it.

Ghana, del 5.

Det här avsnittet handlar om skräp.

När man går längs gatorna i Ghana så är det högst ovanligt att se en papperskorg. Det är nästan så att man kan tro att papperskorgarna inte nått Ghana än. Det är så konstigt.

Så vad gör man med sitt skräp då?
Jo man slänger det där man behagar, mitt på gatan tex.
Trottoarerna, på de gator där de finns, har som djupa diken (va fan heter det?), för att det inte ska bli översvämning när regnperioden träder i kraft. Så man får se till att man har koll på vart man sätter fötterna, annars kan det gå illa.

I alla fall, dessa används också som papperskorgar som ni kan se på bilden ovan. Dessa används som andra saker med, kan ni gissa vad?
Rätt svar: Toalett.
Jättefräscht att se det, har sett vuxna, framförallt män, göra både nr1 och nr 2 mitt på gatan.

Inte nog med att det knappt finns papperskorgar i Ghana, det verkar helt saknas någon form av ok sophantering. Vanligast är att folk eldar upp sina sopor på sina tomter eller mitt på gatan om man saknar tomt, alternativt så dumpar man dom på valfri plats.

Så föreställ er nu detta som jag nu berättat och så lägger ni till en rejäl dos gassande sol, hur gott tror ni att det luktar när det ser ut som på bilden?
Sur mjölk och riktigt dåliga ägg är inte ens i närheten.

Men det finns rena och fina och icke stinkande platser med, men dessa får jag berätta om i ett annat inlägg för detta skulle ju handla om skräp. =)

That´s it.

Ghana, del 4.

Som ni säkert läst er till vid det här laget, så var ju vårt boende inte av det fräschare slaget och vi lämnade det så snabbt vi bara kunde.

Efter en del ringande och annat grejjande så bestämdes det att vi skulle få bo hos Mustaphas bror, Bala. Han hade ett ledigt rum i sitt hus och lånade gärna ut det till oss.

 The House!

Kanske inte supervackert, men det var det största och finaste huset i hela området. Allt nödvändigt både fanns, fungerade och var rent. Samt så lågt det betydligt bättre till, dvs närmre till allt.

 The neighborhood!

I det här området är det ovanligt med vita människor, så när vi bodde där så fick vi, framförallt jag, en hel del uppmärksamhet. 

Barnen i området brukade sjunga en ramsa varje gång de såg mig, den går typ såhär: God morgon vackra vita flicka, ha en fin dag och må gud välsigna dig!

Gulligt de första 5 gångerna och något uttjatat 30000 gånger senare.

Jag hälsade på barnen genom att vinka och säga "hej hej", det lärde dom sig snabbt och gjorde samma sak tillbaka =)

That´s it.