Som en käftsmäll

Jag har under en längre tid känt mig stressad, det har gått så långt att jag inte bara känner av det psykiskt utan även fysiskt, i form av huvudvärk och magont osv.

Det är inte precis någon nyhet att jag är dålig på att sova. Senaste tiden sover jag sämre än vanligt och allt jag har att tänka på just nu, liksom gnager i mig.

Härom natten vaknade jag av att jag satte mig upp hastigt i sängen och sa "Jag kan inte hålla på att jobba på natten, jag jobbar ju redan heltid om dagarna".
Det har gått lite för långt.

Faktiskt igår så kom det över mig hur dåligt jag mår utav den här stressen, det var som en käftsmäll.
Och även om den känslan inte precis var någon hit så fick det mig att inse att jag måste ta tag i det här nu. Och det har jag. Litegrann iaf. Tog första steget idag.
Nästa steg kommer imorrn och steg tre på torsdag, efter det kommer det nog att klarna lite.

Det känns lite bättre nu. Hoppas det håller i sig bara.

För hela den här "skiten" gör mig till en sämre version av mig själv.

That´s it.

Bläää

Alltså det har gått så snabbt.

För inte allt för länge sedan så tyckte jag att måndag var lika kul som fredag. Kände ingen ångest på söndagskvällarna, över att morgondagen betydde jobb igen.

Men vips sa det och så kände jag precis så där "Åhh måndag imorrn... Blää...".

Idag var den känslan extremt påtaglig. Det är inte så att jag inte tycker om mitt jobb för det gör jag, men det har bara blivit lite för mycket av allt den senaste tiden.
Lagom är faktiskt bäst. Oftast.

Googlade på Bläää efter en bild som skulle kunna visa hur det känns.
Resultatet ser ni nedan:

En bild säger mer än tusen ord.

IMorrn är det tisdag och det känns mycket bättre.

That´s it.