Efter en del ringande och annat grejjande så bestämdes det att vi skulle få bo hos Mustaphas bror, Bala. Han hade ett ledigt rum i sitt hus och lånade gärna ut det till oss.
The House!
Kanske inte supervackert, men det var det största och finaste huset i hela området. Allt nödvändigt både fanns, fungerade och var rent. Samt så lågt det betydligt bättre till, dvs närmre till allt.
The neighborhood!
I det här området är det ovanligt med vita människor, så när vi bodde där så fick vi, framförallt jag, en hel del uppmärksamhet.
Barnen i området brukade sjunga en ramsa varje gång de såg mig, den går typ såhär: God morgon vackra vita flicka, ha en fin dag och må gud välsigna dig!
Gulligt de första 5 gångerna och något uttjatat 30000 gånger senare.
Jag hälsade på barnen genom att vinka och säga "hej hej", det lärde dom sig snabbt och gjorde samma sak tillbaka =)
That´s it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar