Där spenderade vi 10 extremt långa timmar, det kändes verkligen som en hel evighet.
Vi gick in i varenda affär på hela flygplatsen, mer än en gång. Vi försökte gå långsamt mellan affärerna och inne i affärerna, titta på varenda liten pryl.
Det var precis så tråkigt som det låter.
Tillslut hittade vi en bänk som vi slog oss ner på och där turades vi om med att sova lite, efter bästa förmåga.
Sen vips, eller kanske inte vips, men ialla fall, så hade timmarna gått och det var dags att kliva på nästa plan.
Även flygtur nummer 2 gick galant. Ca 20:00 klev vi av planet, på en grå och tråkig flygplats.
Bagaget kom nästan direkt och därefter var det dags att äntra landet, det gick bra, men var inte helt smidigt då gubben som satt i luckan där jag visade mitt pass var aningens besvärlig. Det är inget fel på mitt pass, jag hade mitt visum samt vaccinationsintyg. Det hela slutade med att Sidi fick muta honom för att jag skulle få komma in i landet.
Hur sjukt är inte det? Helt vansinnigt. Jag skakade av ilska.
Utanför flygplatsen väntade vår vän Mustapha, han skulle köra oss till huset vi skulle på i.
Att komma ut från flygplatsen var som att kliva rakt in i en vägg, en vägg av hetta och luft som knappt gick att andas.
Ca 30-45 minuter senare var vi framme vid huset. Och mer om det får ni läsa i nästa inlägg. =)
That´s it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar