Alltså, kan ni göra hjärt &lungräddning? Och heimlich manöver?
Om inte, lär er. Snälla gör det. Det är viktigt.
Jag kan göra hjärt & lungräddning, både på docka och riktig människa. Har utövat det i "skarpt läge" så att säga. Jag vet hur man gör heimlich manöver, men har aldrig hamnat i en sådan situation då det krävts att jag utövar det.
Hur som helst.
Jag och mamma passade ungarna i helgen, från lördag till söndag.
Igår då, syrran underhöll Linnéa typ hela dagen, Medans jag och mamma försökte underhålla Alice.
Det gick bättre än väntat, gullungarna börjar ju bli stora flickor nu.
Till middag grillade vi korv och biffar, det serverades med sallad till mig och mamma och pommes till barnen.
Mitt i maten satte jag i halsen.
Alltså usch!
Det var fruktansvärt. Jag började hosta och jag tänkte "det är bara en liten sätta i halsen grej, det går snart över". Men jag hostade och hostade. Tårarna sprutade och jag kände att jag inte fick luft, inte ens en gnutta.
Mamma frågade mig flera gånger: Får du luft?
Jag skakar och nickar på huvudet om vartannat, för det var inte helt klart för mig.
Mamma ställde sig bakom mig och tog ett ordentligt tag om mig, strax nedanför mina revben och tryckte till. Jag tänkte "nu släpper det" och ställde mig upp och följde sedan min instinkt att gå till badrummet.*
Mamma följde efter och frågade återigen "får du luft, kan du andas?"
Nej, det var tvärstopp. Behövde inte säga något, det syntes tydligt på min ansiktsfärg som gick från normal till kräftröd till blåaktig.
Väl i badrummet utförde min mamma, min älskade mamma en ordentlig "heimlich manöver" på mig och äntligen fick jag luft!
Jag är idag, dagen efter fortfarande lite chockad. Detta är nog det värsta jag vart med om.
Jag kan inte beskriva paniken jag kände av att inte få luft, inte kunna andas.
*Om du ser någon sätta i halsen och denne avlägsnar sig från platsen, tex går mot badrummet.
Följ efter, för guds skull följ efter!
Ens instinkt säjer ofta att man ska gå från bordet till badrummet, så man får vara ifred. Men när man satt i halsen ordentligt så är det bara en tidsfråga innan man tuppar av, och kanske slår huvudet i handfatet på vägen ner, och då är det kört.
Idag mår jag bra, men helt ärligt så är jag fortfarande chockad/skärrad.
That´s it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar